Välkommen till det nya fredagstemat – graviddagboken! Jag har med spänning följt Floras blogg och kikat lite på hennes vloggar för Vecka för vecka, och tänkte att nu vill jag också vara med. Kul ju! Med dokumentation.
Jag är just nu i vecka 30, men jag tänker att vi börjar från början. Tiden har bara sprungit iväg och jag har inte alls hunnit känna efter lika mycket som med Juna, men tänker att det nog blir bra ändå.
December
Plussade i början på december och hade många känslor, men mest glada. Kände som gången innan prick inga symtom alls så blev inte så överraskad när båda strecken fanns där. Eller jo, suget i magen kommer ju ändå. Herregud vad är nu på väg att hända?
December rullade på och vi åkte till Trosa för att fira jul och nyår med mormor. Illamåendet slog dagen efter vi kom fram – den 25 december. Det var vidrigt. Jag minns att jag låg halvt medvetandes i sängen och övervägde att berätta för mamma bara för att kunna gnälla till fler än bara Martin. Så illa mådde jag.
”Den här bebisen tog tillbaka gråten i mig. spännande.”
Annars var ledordet mest trött, trött, trött. Men det kan ju också mest vara ledigheten.
Det blev mycket havrefras med frysta blåbär och mjölk när illamåendet kom sent på kvällen. Det är inte att underskatta att vara hemma i sitt eget kök när man mår dåligt. Det var inte jag, men det tröstade lite att vara hos mormor iallafall.
Skålade i Radler och kombucha på nyår. Så gott.
Har haft ganska svårt med att äta mängder med mat sen graviditeten med J, och illamåendet gjorde att det blev ännu mindre portioner av nyårsmiddagen bestående av västerbottengratinerad hummer och potatiskaka som gick ner. Sorgligt tycker jag det ändå känns att inte kunna äta som innan. Det tar liksom bara stopp. Blä.
Tog långa naps. Med min 18-månaders. <3
Fina, krispiga Trosa.
Tinade hummer mycket värdigt. Stor dröm att också få ha en öppen spis hemma. Eldig värme är något speciellt.
Januari
4 januari ”Omg är så trött. Känns som jag har en riktig baksidag fast det enda vi gjorde igår var att åka tåg. Herre min gud. Synen är liksom suddig.”
Vi lyckades komma på ett försenat tåg från Stockholm precis när snöovädret började. Hade vi inte klivit på hade vi nog varit kvar minst en vecka till. Puh.
8e januari ”Mår så illa. Vecka 8 startade igår. Vet inte om jag mår mer illa än förra gången eller om det är för att det inte är en himla lek att ha en ettåring samtidigt denna gången. Vill bara ligga i sängen. 🤢 mår illa bara av att använda den där emojin.
Det gick ändå ganska bra under dagen idag men så fort Martin kom hem så slog det till och jag kunde inte ens titta typ. Usch. Antar att jag slappnade av eller nåt. Fyyyy.
Plus jag luktar så äckligt och jag kan inte använda min nya Wild deodorant 😭”
Saker jag åt när det var som värst:
- Äpplen, helst krispiga
- Skorpor
- Lite salta pinnar
- Chokladkakor ibland
- Spagetti och smör funkade ibland till lunch
- Knäckebröd med smält ost och chiliflakes
Normalt att äta grekisk yoghurt med strössel mitt i natten?
Låg literally på köksgolvet flera kvällar den här perioden och skyllde på migrän för att vi inte hade berättat för stackars Matteo än som då bodde hos oss.
Sammanfattningsvis var jag väldigt trött och deppig en stor del av januari. Det är kämpigt att vara hemma med en toddler, må illa, bygga ny bebis samtidigt som man söker jobb och hanterar arbetsförmedlingen. Det suger energi. Mörkret hjälpte inte heller.
Är det någon mer än jag som tyckte januari detta år var extra kämpigt?
Positiv grej var att jag var helt inne i ToG-böckerna och njöt njöt njöt! Min Kindle har räddat mig så många gånger sen jag skaffade den.
Februari
Närhet är lika viktigt för små barn som mat. I flera, flera år.
Läser det här ibland när jag behöver påminna mig själv om att jag gör rätt som litar på min intuition. Ger ett lugn i kroppen.
Vi gjorde KUB-test i början av februari. Gick bra som väntat och hoppats.
Juna fick vara hos Hanna under tiden. Det var så mysigt att få den här pysselbilden. Det är speciellt att ha folk man vill och tycker om att lämna bort sitt barn till.
Knappt en kula. Sött.
25e februari Nu vet Siri, vi berättade för henne igår.
Mars
Jag och Juna tog en tripp till Trosa igen! För att se mormor, men mest för att träffa mina barndomskompisar och deras barn. Det var väldigt mysigt möte och det är spännande att allt kan kännas som för 15 år sedan trots att man inte setts på hur länge som helst. Lärde mig massa saker.
Siri fick åka med oss från Malmö till Trosa och sen tvingade jag mamma att åka med oss hem igen. Så rädd att må illa på tåget. Det gjorde jag. Trots Pronaxen.
Luktsinnet är också något som lever ett vilt liv för mig under första trimestern. Kan känna spånet i kattlådan och minsta lilla matos från andra sidan lägenheten. Inte ett fan.
Det var hela första tiden med bebis nummer två!
