Onsdag

Ännu en dag nästan slut. Jag ligger i sängen och bara känner att jag har energi till att göra något, men så fort jag ställer mig upp tar det inte många sekunder förens mitt huvud blir lätt och allt snurrar.
Martin kom äntligen hem igår, det känns skönt. Det känns som att han varit borta nästan overkligt länge, fast samtidigt ingen tid alls det var så himla konstigt. Hur kan man sakna kroppskontakt med en människa man tycker om såhär mycket? Varför känns allting bra och okej när han ligger bakom mig, och mindre bra när han inte gör det..