Behöver samla mina tankar någonstans nu, och det får bli här! Hur känns allt med amningen kanske ni undrar nu. Det har ju ändå varit min bästa kompis och 24/7 jobb nu under 16 månader. 16 hela, långa, fantastiska månader.
Som alla som känner oss vet så hade vi turen att få ett amningsproffs till bebis, direkt liksom. Hon kom ut och tio minuter senare satt hon på tutten och slutade inte äta på ett par timmar.
Mycket skönt att det fungerade, och som jag pratat om med de vänner jag har som ammar var man nästan beredd på att det antingen skulle vara svårt eller inte fungera alls. Så var verkligen inte fallet för oss. Så är du också någon som överallt ser att folk pratar om att det är svårt eller kanske omöjligt vill jag bara säga att det behöver inte alls vara så. Det kan också bara fungera, och vara precis så bra man hoppas att det ska vara (eller mysigare än vad du tror om du har tur).
Nu efter nästan ett och ett halvt år har tankar börjat snurra i mitt huvud om att det kanske skulle vara skönt att få en liten paus. Jag vill absolut inte sluta amma helt, men tröttheten har verkligen kommit ikapp mig nu. Särskilt efter två riktigt dåliga nätter förra veckan (tack och lov att martin är hemma just nu säger jag bara).
Men efter att ha varit nöjd med att kunna tanka Juna med så mycket trygghet, närhet och näring jag kunnat sen hon föddes börjar det nog bli dags för något nytt, iallafall på natten. Eller några nätter i veckan. Förhoppningsvis.
På något sätt känns det fortfarande så svårt och jobbigt att kliva ifrån. Jag vill finnas där när hon ropar. Vara där på natten när hon vaknar och vill kramas. Varje gång. Så det känns som ett stort och omöjligt steg, samtidigt som det nog är precis vad jag behöver. Lite återhämtning. Lite egentid. Att få vara bara Vega igen ibland.
Men hur släpper man taget? Hur blir man okej med att använda sig av verktyg som välling eller ersättning när det är något som inte behövts förut? Det känns liksom som ett enda stort varför. Varför skulle jag ge min bebis ersättning nu när det inte behövts innan. Varför varför varför. Jag hoppas det kanske snart förvandlas till ett varför inte istället.
Fråga mig inte hur vi ska göra det, för det vet vi inte än, men nu börjar det bli dags för pappa Martin att kliva in och ta över några nätter. Så att mamma kan få vila.
Har du något tips på ett bra sätt att natta på kvällen, och kanske framförallt hur man nattar om utan amning under natten? Snälla skriv en kommentar. Vi behöver nog alla tips vi kan få.
