Author: Vega

Rapporterar från pms-grottan of life.
Vad som händer här: jag glömmer allt, har migrän, kan inte ta beslut, somnar minst sju gånger om dagen och vill slå alla runt mig ganska hårt bara för att dom finns.
Ful också. Jag känner mig fett ful.

Bild från en bättre dag. ↓

Den här gången är det inte min tur att samla fina ord på hög. Ikväll får ni läsa de första delarna yogagirl publicerat på sin instagram. Ni borde kolla in där så ser ni bilderna också.
Vilket fall.
Den här kvinnan är fantastisk och jag känner pirret i hela min kropp av att hon finns där och förstår allt, och jag känner henne inte ens?
Lovestory del 1-4 kommer här. (Uppdaterar med de framtida delarna också när dom kommer, antagligen i detta inlägg).

Publicerar detta för att jag alltid vill kunna läsa det och så att det inte förloras i något hav av instagrambilder.

Yoga_girl @ instagram
♡

♡Just nu går jag bara och väntar på inlägget som säger att bebisen börjar komma. Shitshitshittttttt. ♡

Hej.
Idag är det dagen innan alla hjärtans dag, och det är ju trevligt. Och fint. Och peppigt. Och gulligt. Eller ångestigt. Och ensamt. Och gråtigt. Och hjärtklappigt.

Jag vill så gärna skriva allt som känns här, men för varje dag som går känns allt värre och värre och jag mår inte bra.
Eller jag mår fantastiskt bra, för jag har finaste vännerna och syskonen och katt. Men att livet är kasst på en viss front gör det ju så galet svårt att hålla en kropp utan ångest, panik och knipande onda skrik i magen.
Och jag orkar inte.
Hur får man det att sluta?

Ber verkligen om ursäkt för tråkiga inlägg. Men det hjälper iallafall att skriva dom. Och det kan väl inte hålla på föralltid?
Ska sätta en gräns.
Om 10 dagar ska saker vara bättre. Den 23 februari.

Ha en jättefin vanlig jävla tisdag imorgon. Det hjälper om man kramar en katt.

En dag förra veckan:
Då vi åkte skridskor!

Bra person jag träffade:

Grej jag gjort i veckan:
Tränat. Och ätit RAW!

Imorgon ska jag:
Möte, träna, åka till mormor!

Filmer jag vill se med ingen:
The beach
Before sunrise
Me before you
Nånting måste gå sönder
SKAM!!!!

Benen lättar och kroppen dunkar. Som att du snabbt snurrar i spiraler upp i en båge mot himlen. Du sugs in i känslan av din egen kropp och du skulle kunna slå volter lika snabbt som ditt hjärta utan att må illa och kräkas.
Du känner allt. För allt känns.

En virvelvind av saker som bryts itu, faller ner och skrapas upp igen. En känsla av inget. Inget finns, kommer och lever. Allt är som utsmetad fingerfärg på din rygg, som för länge sen börjat torka och nu sakta flagnar. Som solbrännan från förra sommaren.

Riv av allt och spring iväg med en hand som inte är din. Och håll den hårt.

IDAG. Levde jag min andra dag som rawvegan.

Update: älskar smoothies, gillar pysslet och jordnötssås till vårrullar.
Inte tröttnat än.

Handlade också sjukt mogna mangos i Alby i måndags, så min frulle var extra fin idag.

En lista:
– Jag har börjat se på SKAM. Är kär i alla.
– Min pepp ligger kvar på samma ställe där den la sig för ett tag sen. Det är skönt.
– Har den bästa vinterjackan.
– Tycker om långa telefonsamtal och fina ord
– Söka jobb: här kommer jag!
– Idag åkte vi skridskor. ↓

Det känns som en virvelvind som sakta snurrar sig upp längst med kroppen. Och som en myra som klättrar bakom örat. Killar lite liksom.

Det är kul att dingla med benen, men hur vet man om man ska hoppa? För när man väl vill kasta sig ut så kanske det inte finns nåt stup längre.
Och tänk om man aldrig nånsin hittar ett lika djupt?

—

Det kommer aldrig va Paris.