Category: Uncategorized

Jag vill också ha något som gör mig så glad att jag vill gråta som att det är det bästa i världen. Varför händer inget sånt mig?
Känner mig som en grå klump som rullar över sig själv, inte vet något, inte kan något- ens vara en kompis.
När jag var liten ställde jag mig vid kompisflaggstången när jag inte visste hur jag skulle vara tillsammans med de jag lekte med annars. Så känner jag just nu. Sen igår kväll har jag faktiskt varit den där oformbara, lite grusiga massan och jag vet inte var jag ska, vad jag vill eller vad som kan hända.
Allt bara känns dött.

HEJ!
Jag har varit hemma från skolan idag, med migrän. Vill stänga in mitt huvud i ett litet rum och bara aldrig öppna igen. Vet inte varför jag haft huvudvärk så ofta på senaste. Kan man liksom fortfarande skylla på vädret?
Idag var jag och jobbade på Jord här i Malmö. Så himla mysigt och fint, det ska bli mitt nya stammisställe!

Sen lite innan Martin kom hem från jobbet bara började allt kännas så himla bra. Kanske typ när jag kom på att jag kunde grilla sparris till lunch…hehe. Lycklig lunch på grillad sparris, spaghetti och rödbetor. Plus lite av Lovisas sallad hon lagt i kylen. Toooo sloooow ifall du ville ha tillbaka den säger jag bara! ♡

God kväll alla! Jag vet att jag är seg med uppdateringen, men har gjort så himla mycket annat och inte varit på topp psykiskt. Så det har inte blivit så mycket.
Men nu kör vi igen! Nya saker jag har att bjuda på i:
Lägenheten:
Massor av saker! Våren (aka sommaren..) har kommit och körsbärsträden utanför balkongen har blommat helt sjukt mycket. Otroligt vackert.
Lovisa och jag grillade en dag härom veckan och det slutade i att jag nu sitter här med en ny grej till balkongen, en elgrill! Den heter Princess och jag och Martin testkör den just nu. Det går bra än så länge. Förutom att jag trodde den skulle ha ben, men det får man kanske beställa hem separat.. SUCK.
KOLLA FIN.

Mer nytt i lägenheten är väl vårt balkongprojekt som nyss börjat rulla på, typ bara tack vare M. ♡
Vi ska ha massa grönt här tänkte vi, och plantera potatis. Det ska bli spännande att se ifall det överlever, vi märker nämligen mer och mer att det typ är solbad här inne ca lunchtid till kväll. Hm.
Här är iallafall balkongkaoset just nu. Förhoppningsvis kan jag fota några progress-bilder så får vi se vad det blir!

Livet:
Sjuk en vecka, Stockholm en vecka, nu tillbaka i skolan.
Allt jag vill är att Festivitas ska börja och min huvudvärk försvinna. Jag vet inte om jag tappat muskler eller vad det är, men har börjar få ont på ställen jag inte känt på hela året. Det gör att jag känner mig lite värdelös i skolgången för jag har varit sjuk så himla mycket, men jag orkar inte mer. Jag är hur jävla bra som helst och just nu bollar jag två jobb, en blogg(som tydligen prioriteras bort) och heltid i skolan. Så jag är bara så jävla bäst och grym, räknar liksom inte ens med kompisar i detta. HEJA MIG!!
Vad är era bästa knep för att få ihop allt i livet? Och hur ser man till att man faktiskt gör allt en planerat varje dag…hjälp!

Oss:
Jag är så himlahimla kär i dig vet du. Du är allt jag vill ha och har av någon anledning fått. ♡

Jag har väldigt länge varit rädd för framtiden. Jag är väl fortfarande det på ett eller annat sätt, eller så är det snarare tvärt om. På ett eller annat sätt är jag inte rädd för framtiden längre.

Kommer ihåg när jag såg pappas kontor när jag var mindre, tänkte att jag ska aldrig sitta fast vid ett skrivbord. Tänkte när mamma började jobba som lärare igen, jag vill aldrig sitta fast på ett fast jobb – måste man ha ett sånt? Försöker banka in i min hjärna; om jag kanske nununu bara kan bestämma mig på riktigt för att jag vill bli cirkusartist, då skulle jag kunna gå i alla skolor, ha alla lärare, filma alla antagningsvideos och flytta till alla länder. Men jag bestämmer mig aldrig.

Hur länge ska det egentligen behöva gå innan jag hittar något som jag kan känna mig nöjd med för ett tag iallafall. Jag har inget emot att utbilda om mig om några år, jag gör alltid mitt bästa och kämpar så hårt jag bara kan så länge jag tycker det är roligt och värt det. Varför funkar ingenting. Är jag fast på café-jobb för all min framtid? Eller kommer det sluta med att jag sätter mig på nåt jävla universitet och läser en naturlinje. Jag vill inte. Men jag vet inte vad jag vill. Och det gör så ont när andra då verkar tycka att jag borde göra det \”ordentliga\” då när jag ändå inte vet. Jag kan inte.

Jag vill leva i ett universum där vi bara peppar varandra, att göra det en tycker om! Alla behöver inte jobba 110%, det är slöseri med tid. Med liv. Jag vill leva. Hur gör jag?

Hej VÅREN!
Nu, lagom till att livet börjat igen efter de hemskaste vintermånaderna(så tragiskt att de är typ mars och april…) så blir jag sjuk. Inte ens ultrasjuk utan jobbigt snorigt, och ont i huvudet. Bara segt.
Men men, i april nådde jag och Lovisa vårt ANDRA mål!! Och jag tycker det känns så himla kul! Undrar vad som hinner hända på en månad?!
Det ska bli kul iallafall.
Kul saker som händer i maj:
Stockholm!
Sommarvärme och parkhäng i Malmö!
Balkonglivet.
Att börja jobba på festivitas.
Jobba!!!!

Sitter på EH på Göteborgs central och andas nästan nu. Det var lika jobbigt att gå på begravning som jag trodde, men jag lyckades hålla kvar mig själv i nuet och blev inte okontrollerat ledsen när jag inte ville. Jag kände mig så rädd för det på något sätt. Inte kunna sluta gråta, falla ihop till en hög och känna allt krossas inombords medans jag faller i bitar.

Det är okej att gråta, och att vara ledsen, men gör redan ont på andra sätt. Jag ville inte ha en sån begravning i mig just igår. Plus att jag behövde krama på mina syskon, och det kändes viktigare att kunna göra det än att jag själv ska vara den som blir omhändertagen.

Farmor hade en vitbetsad kista i trä med röda rosor ovanpå, himla fin. En sån vill jag också ha om jag dör någon gång!

Fick träffa mina kusinbarn också, vilket var himla mysigt! Det är en sån sjuk grej att det är små människor som nu finns och kommer kalla mina kusiner för mamma och pappa. Som att det är så lätt att glida in i ett moln av vuxenhet och helt plötsligt ha två barn och ett radhus. Hjälp. Jag håller mig nog till att bo i lägenhet med mina möss ett tag till, fast det vore mysigt att träffa deras bebisar lite oftare.

Såhär fin var min farmor!

Det ska bli så himla skönt att komma hem nu, även fast jag inte var borts länge egentligen. Det är konstigt med en familj som man är van vid att vara med varje dag hela tiden, men sen så är man plötsligt en egen människa, har en lägenhet i en annan stad och träffas inte lika mycket. Men jag antar väl att det måste få vara så ett tag nu. Jag behöver ju få vara min egen också.

Jagärgöadjagärgladgladvargladlycklignumindrmenändådetsomfinnsärochexisterarumiversumjireenrldenuniversumliveh

Jag vill känna att jag har den frihet jag behöver för att kunna göra vad jag vill, när jag vill men fortfarande jobba kreativt på något sätt och ha en mening med mitt liv.

Jag vill känna energi strömma genom min kropp och hoppa upp av pepp och pirr i magen på morgonen.

Jag vill kunna åka iväg och träffa folk jag tycker om nästan när jag vill.

Jag vill vara nöjd med min vardag och få ihop jobb, träning, skapande och kärlek i en enda härlig röra som är mitt liv.

Jag vill ha folk med fina och genuina energi runt omkring mig, inte gå och tänka på ifall någon tycker om mig eller inte.

Jag vill vara mig. Kunna bjuda på saker, middagar, kramar och vara duktig på att lyssna. Kunna finnas där för alla som vill finnas för mig.

Jag vill ta varje tillfälle jag kan för att göra saker som gör mig glad, även om det ibland innebär att sova middag ensam en eftermiddag för att det är just det jag behöver just då.

Jag vill känna mig och veta vad just jag behöver för att må bra.

Hej världen! Nu. har jag äntligen lugnat ner alla mina känslor efter en full vecka. Vi har haft ett snabbt projekt på två dagar medans människorna på audition har haft våra lärare. Min klass på typ 17 personer har alltså helt själva byggt ihop en hel föreställning på typ exakt 20 minuter. Snabbare än vad vi någonsin skulle trott och med så många olika discipliner att det är sjukt.

Temat vi kom fram till var FREAK och BURLESQUE, vilket visade sig vara ett amazing tema för allihopa. Så sexigare än någonsin flöt vi runt på scen och förspelade vår föreställning tillsammans. Jag är så himla imponerad av oss för att allt fungerade så himla bra. Tänk er liksom en kreativ process där alla befinner sig i samma mode och saker bara klickar. Det har varit grupp 2 den här veckan.

Såhär fina var vi första dagen:

Och såhär fina var vi på snack-rasten efter:

Ka

Det är svårt med kompisar just nu tycker jag. Eller dom flesta finns ju allt där, det vet jag och er kommer jag snart till. Men i övrigt liksom. Jag bor i Malmö nu och det är ju inte så att jag kan be någon flytta hit ner för min skull. Eller upp. Det ger mig en konstig känsla för jag vet att jag hade flyttat till de flesta städer om någon jag tycker om hade bett mig, och då känner jag mig mer mesig utan någon form av egen framtidsplan för att typ alla andra människor i världen verkar kunna ta egna beslut, våga och sticka iväg. Kul för dig tänker jag då och sitter kvar i känslan av att jag är ett enda sandkorn kvar på en yta lika stor som Saharaöknen.

Det kan verka konstigt för nu bor jag självvalt långt ner i Sverige, men sanningen är ju att det inte krävs så mycket övertalning egentligen för att få mig att flytta någonstans. Och den här flytten är som ett bevis för mig själv att jag faktiskt kan flytta någonstans helt själv och överleva ändå. När alla andra var borta från Stockholm satt jag kvar där och hade mitt lilla liv, och det ångrar jag aldrig. Det var några av mina finaste år i vår lilla etta på söder. Men nu är det som att jag behövde bryta mig loss från staden, bort från Stockholm. Stockholm, jag älskar dig, men det kunde inte vara vi två längre. Inte just nu iallafall.

Det jag undrar nu då, har jag lämnat mig själv?