Stockholm
♡
Staden jag springer runt i som en lekplats för vuxna. Jag är på Drottninggatan, i tunnelbanan och innerstan. Knallar hem själv på natten men jag tänker aldrig vara rädd.

Det drar och kniper och mina tankar flyger för du låter dom inte stå stilla. Det enda som betyder är det som finns under mina ögonlock sekunden jag vaknar. Men nu börjar det bli svårt att se.
Och det gör mig ledsen när det enda som krävs är ett hej.
♡
Varför känns prata så svårt när skriva går bra. Det svider aldrig när du håller mig i handen eller kittlar på kinden.
Leave a Reply