Självförtroende

Jag är så himla världstrött på auran hos människor som inte tror på sig själva. Jag hjälper gärna till, finns som bollplank och hjälper mer än gärna till om livet känns jobbigt. För tro mig, jag vet.
Jag vet hur det är att ligga vaken på nätterna, konstant ha en klump med ångest i magen och framförallt; inte veta vad jag vill. Alls. Jag har inte vetat någonting på nästan 23 år, och nu är den första tiden i mitt liv när jag känner att jag har något jag vill landa i som inte gör att jag går miste om något annat. Lika mycket tvivel som jag brukade ha, finns inte kvar. Lika mycket oro och jobbiga känslor finns inte kvar. Framtidsångesten börjar bli okej och jag har hittat en miljö och människor som sporrar mig till att kämpa, jobba hårt och hålla mig själv motiverad och inspirerad istället.

Men att försöka mitt bästa att medla, inspirera prata och ge råd och bara mötas av nej och inte få någon pepp tillbaka när jag själv känner mig nere.

Nej tack. Ta din energi och använd den iallafall till att försöka.