Så var det bara halva april kvar, och då också ynka två veckor kvar för mig här. Jag har många känslor och tankar kring detta (förhoppningsvis tillfälliga) avslut, men i grunden känns det både rätt och skönt.
Nu vill jag nästan bara att dagarna ska vara över så att jag slipper gå och ha lite ont i hjärtat varje lördag jag är här.
Det påminner lite om när man sagt upp sig från ett jobb ni vet. Avslutet är definitivt och det är bara den störiga uppsägningstiden kvar. Tröttsam är den. Och jobbig.
Här är vad jag har pysslar med senaste veckorna för att försöka avsluta i tid med alla ugnar och scheman.
Drejat! Kommer sakna den snurrande leran och mina långa poddlyssningar vid hjulet. Inte städningen dock, haha.
Samlat skröj och planerat glasyrer.
Det bästa och sämsta med keramiken ändå. Att behöva bestämma sig hur något ska se ut är så svårt!
Hämtat saker, slipat bottnar och druckit kaffe.
Målat.
Doppat och droppat.
Skrotat runt och njutit av ensamheten, en egen kaffekanna och kreativiteten.
Det som känns svårast med att sluta är nog det. Att mitt alldeles egna lilla utrymme inte kommer finnas där på samma sätt. Mitt ställe. Min undanflykt. Tillflykt. Ett extra liten kammare att vara i.
De evigt långa inspirationslistorna också förstås. Det finns så mycket jag fortfarande vill göra. Så sitter du på en liten hemmaverkstad i Malmö och vill ha trevligt sällskap – säg till!
På lördag hämtar jag förhoppningsvis några grejer och doppar de allra sista. Sen är det bara en bränning kvar. Sen är det maj.
