Hej och välkomna till nästa avsnitt i graviddagboken! Vi är fortfarande i andra trimestern och det var mycket som hände i mars.
Jag, Juna och mamma tog oss hem från Trosa, Siri kom på besök och vi blev magsjuka. Inte så roligt men det var verkligheten. Illamåendet har varit bestående fortfarande alltså.
Energi och humör: Jag har känt mig ganska låg de här veckorna. Mycket i huvudet, försöka smälta att en till liten person ska tas omhand om. Att vara bortrest en vecka tog nästan lika länge att återhämta sig från.
Kroppen och symptom: Jag trivs just nu! Gullig mage, skönt att såsa runt i pyjamas och knallar iväg till babysim utan problem.
Symptom just nu är stor trötthet, lättirriterad, snuvig och så sjukt luktkänslig just nu. Kan knappt sitta i rummet brevid där kattlådorna står.
Bästa stunden: Att gå med min lilla tjej på hennes första födelsedagskalas. Eli fyllde 1 år!
Cravings: I ärlighetens namn inte så annorlunda från förra inlägget, men jag drömmer fortfarande om dubaichoklad-lyxshaken från Max som jag åt med en cheeseburgare en eftermiddag. Helt perfekt.
Utmaningar:
- Min och Martins kommunikation. Vi försöker och fortsätter gå till familjeterapin vilket är skönt, men det gör inte mina inre känslor enklare att leva med. Det finns så mycket där inne just nu!
- Mataversioner. Det är tråkigt att inte ha samma aptit som vanligt.
- Inre kritiska tankar och jobbsök. Jag försöker sitta med känslorna om att kommunikationsbranschen är svår att tränga sig in i just nu. Mättad och inte så prioriterad, om än nödvändig. Det är inte lätt att inte känna sig värdelös som arbetssökande och dessutom gravid.
Framåtblick: Eftersom mycket i livet ligger i mellanläget av att återigen vända upp och ner på livet och att precis ha börjat hitta tillbaka till sig själv lite igen är det mycket som känns både roligt och oklart.
Jag drömmer om ett roligt jobb jag älskar, en flexibilitet och ett hus där små fötter kan springa runt med gräs mellan tårna. Jag drömmer om att få vara kreativ, att få skapa och bara följa kroppen vart den vill. Ge den vad den behöver. Hitta hem igen. Hem till mig! Hoppas jag hinner dit någon gång. Tills dess är jag här, med er.
